Jag saknar honom. Har varit ifrån varandra mindre än 12 timmar. Men det är känslan av att han inte är här, att inte känna hans närvaro. Men det är bra att sakna någon. Att kunna känna att man faktiskt saknar varandra. Enormt nyttigt. Ger ny energi. Det är lite spännande också, känslan av att vara nykär gör sig påmind. Saknaden gör att jag tänker på honom på ett annat sätt - personen D. Inte pappan D. (Nästan fyndigt: Papa Dee.)
Här hemma är det en till som saknar något. Isak har tappat sin första tand (nåja, han har visserligen saknat två framtänder upptill i snart 2 år men de räknas inte då han slog ut dem). Hela dagen har han vårdat sin tand i en liten burk. Ömt och varsamt har han burit omkring på den. Undrar om tandfén kommer inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar