Igår sade vi än en gång farväl till pappa. I kapellet på St Pauli mellersta kyrkogård i Malmö samlades jag med mina syskon och vår mor tillsammans med våra respektive. Min farbror samt en av kusinerna var också närvarande.
Pappa hade varit nöjd. Tårarna strömmade längs kinderna då vi fick lyssna på hans absoluta favoritsång "Annie´s song" av John Denver. Till tonerna sade vi adjö framme vid den fina kistan. Efteråt begav vi oss till minneslunden som ligger strax intill där även pappa kommer att ligga. Solen sken och det var så vackert där. En liten fontän är placerad vid ena kanten av gräsmattan och där finns alltid vackra blommor.
Pappa kommer alltid att vara hemma då man hälsar på.....
ANNIE'S SONG (John Denver)
You fill up me senses like a night in a forest
Like the mountains in springtime, like a walk in the rain
Like a storm in the desert, like a sleepy blue ocean
You fill up my senses come fill me again.
Come let me love you, let me give my life to you
Let me drown in your laughter, let me die in your arms
Let me lay down beside you, let me always be with you
Come let me love you, come love me again.
...Let me give my life to you
Come let me love you, come love me again.
You fill up my senses like a night in a forest
Like the mountains in springtime, like a walk in the rain
Like a storm in the desert, like a sleepy blue ocean
You fill up my senses, come fill me again.
1 kommentar:
Det låter som ett jättefint farväl. Eller "på återseende", kanske man ska säga. Det är fint att få ta det tillsammans med familj och vänner, som älskar och saknar. Och, som du skriver, din pappa finns ju alltid hemma numer när ni hälsar på. Största kramarna!
Skicka en kommentar