Imorgon börjar den

Imorgon är spektaklet igång. Marknaden. Jag fasar. Intalar mej själv att jag visst kommer fixa det en liten ynka stund. För barnens skull. Förra året viftade jag med tårna liggandes i min sköna säng - var beordrad vila av läkaren. Antar att jag inte kommer undan i år. Förstår inte tjusningen med att dra dit hundar, bli full, släpa med överlastade barnvagnar, gå saktare än en snigel och helst stanna mitt i vägen för att flabba högt och prata med någon nisse. Tack och lov har vi ingen hund, full tänker jag knappast bli, Viktor är den enda som kommer sitta i vår vagn, och jag svär på att inte gå sakta och köra på de som går framför med vagnen.